”Hon hade en känsla av att vara färdig med allt, ha genomgått allt, stå utanför allt, där hon satt och serverade soppan – som om det hade funnits en strömvirvel därborta och man kunde vara indragen i den eller stå utanför den och hon stod utanför.”

Mot fyren, Virginia Woolf 1927. Ett citat jag känner igen mig i just nu.