Martin – antitjuvjägare med livet som insats

Artikel av Elin Dunås från WWF Panda Planet 2013

Varje dag riskerar svenske Martin Svensson sitt liv för noshörningarnas skull.
– Jag gör detta för att jag vill att alla barn som växer upp ska kunna se vilda djur i naturen där de hör hemma.

För drygt ett år sen läste Martin Svensson en hemsk nyhet på WWFs hemsida. En parkvakt hade mördats medan han försökte skydda noshörningarna i Sydafrika.

– Jag kände att jag ville försöka stoppa det som pågår, säger Martin som bestämde sig för att åka dit.

Han ville jobba för samma organisation, Protrack Antipoaching Unit, som killen som mördats.

Började när han var liten

Men egentligen började det redan när han var liten och såg en dokumentär om tjuvjägare och parkvakter.
– Ända sedan dess har jag velat bekämpa tjuvjakten, berättar han.

Martin är i bushen för att skydda noshörningar och andra djur, men en natt var han faktiskt nära skjuta i självförsvar!

Sov med vild leopard

– Jag sov i en gammal vattencistern med 2 meter höga betongväggar, men väcktes av regn och blixtar. Då såg jag en vild leopard som låg bara 2,5 meter ifrån mig!

– Jag var jätterädd och låg och siktade mot den i över en halvtimme innan den hoppade ner på utsidan av cisternen. Det är enda gången här jag varit riktigt rädd. Men jag var också orolig över att behöva skjuta.

Du riskerar livet varje dag, vad tycker dina föräldrar?!

– De har stöttat mig hela tiden. Men också varit rädda för att något ska hända mig. När man arbetar såhär måste man akta sig för både tjuvjägare och de vilda djuren,. Ibland dödas människor av djur.

Vad är svårast med uppdraget?

– Hårdast är patrullerna vi gör varje dag. Vi går tidigt och kommer tillbaka sent. Vissa dagar är extremt varma och vi har väldigt begränsat med vatten. Känslomässigt jobbigast är förstås när noshörningar dödats i våra områden. Då känns det som att vi inte gjort vårt jobb tillräckligt bra.

Ni gör ett jätteviktigt jobb, vad tror du krävs mer för att stoppa tjuvjakten? 

– Jag tror dels att det behövs ett samarbete mellan Sydafrika och Mocambique. De flesta tjuvjägarna åker till Mocambique efter att de dödat och tagit hornen och då är de säkra. Jag tror också på att injicera gift i hornen som gör att de som använder pulvret (malt noshörningshorn, som används i traditionell österländsk medicin) dör. Det är såklart aldrig bra när någon dör men om noshörningarna ska finnas kvar om några år så tror jag det behövs.

Du är volontär och jobbar gratis, men vad tjänar de som är anställda på riktigt?

– Efter alla avdrag för mat och kläder får de cirka 1000 kronor kvar i månaden. Även jag får betala för mat och utbildningen. Jag hade önskat att det hade skänkts mer pengar till utrustning och mat, de flesta här har familj. De offrar väldigt mycket men får inte mycket betalt.
– Ska vi ha kvar de vilda djuren i naturen behöver många fler hjälpa till på de sätt de kan, till exempel genom att skänka några kronor varje månad.

Hur länge stannar du?

– Jag har mindre än en månad kvar. Men jag hoppas jag kan komma tillbaka i framtiden.

Tack Martin för ditt jobb för djuren!


 

Volontär hos Protrack Antipoaching Unit i Sydafrika, patrullerar mot tjuvjägare.
30 år
Jag älskar alla djur, men gillar nog giraffer extra mycket. Ofta när vi patrullerar följer 5-10 giraffer efter oss.
Vem som helst som fyllt 18 år kan ansöka men utbildningen är tuff; hälften klarar den inte. Min var 33 dagar och vi bodde i bushen, lärde oss spåra, överlevnad, första hjälpen, vapenhantering, om djuren och väldigt hård fysisk träning.
Bor i Skåne där jag jobbar med att dra fiberkabel så att alla kan få bredband.

Elin Dunås

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *