Ja, i alla fall om de är inflytelserika, som Yoga girl. Min Facebookvän som kommenterade på ett föraktfullt, ”roligt” sätt om veganer på min vägg, gör kanske inte jättestor skada.

Men precis som Yoga girl (mer om det sen) hänvisade han till ett känslomässigt, andligt, argument när han skulle berätta om varför han börjat äta kött.

Såhär skrev han: ”Jag har själv varit vego i många år. Är fullt medveten om hur sjuk köttbranschen är. Sedan några år äter jag kött igen, ett val jag gjorde efter att jag bodde med en indianstam i Amazonas i en månad. Har jag möjlighet så äter jag viltkött jagat i Sverige.”

Jag får erkänna att där och då orkade jag inte gå in i en argumentation med honom om hans eget val. Jag argumenterade bara emot att veganer skulle göra fel i att ”ständigt basunera ut sina matvanor”. Han skrev att veganerna i hans umgängeskrets höll en rätt hög profil och ofta debatterade sina matvanor i sociala medier. ”Jag förbehåller mig rätten att garva lite åt denna politisering av mat.”

Jag påpekade att veganism inte handlar om mat utan om respekt för andra varelsers liv. Och att många använder sociala medier som ett sätt att påverka andra. Han svarade inte på det.

Men varför tar jag upp det här ämnet nu? Det är faktiskt över ett år sedan jag hade chatten med min bekant. Jo, anledningen är att jag fick upp en video av Ed Winters, ”Eartling Ed”, med namnet Spirituality – the enemy of veganism.

I videon talar han om hur andliga brukar prata, de använder uttryck som ”det här är i linje med vad jag känner”, ”min sanning”, etcetera. Han berättar bland annat om hur Yoga girl fick ett ägg av sin dotter, som fått det av en hönsägare, och hur hon såg det som ett slags andlig ceremoni att skala och äta ägget, ”kanske den mest utsökta mat jag någonsin ätit”. Yoga girl såg det som ett tecken från universum på att hon skulle bli vegetarian istället för att vara vegan.

Det här får mig att tänka på historier jag hörde om hur svårt det kunde vara med vissa volontärer på Ängsbacka (en andlig kursgård, fast vissa skulle nog inte kalla den andlig); när det var dags fr dem att göra sina sysslor som till exempel att hjälpa till med maten eller städa, kunde det hända att de inte dök upp. För att deras ”andliga vägledare” sa åt dem att de bara skulle vara i sin egen space de närmaste timmarna. Det är svårt att argumentera emot känslor.

Men, som Ed Winters påpekar, veganism handlar inte om känslor. Det är ett intelektuellt ställningstagande från människor som ser att det vi gör mot djuren är fel och helt onödigt, och samtidigt bidrar till miljöförstöring och orättvisor.

Hoppas du också vill titta på filmen!