Kategoriarkiv: Jobb

Krönika i tidningen Cykling

Jag fick frågan om jag ville skriva en krönika om höstcykling, och fick väldigt starka minnesbilder av min mamma när jag tänkte på ämnet. Så texten fick helt enkelt handla om henne. Här är den, ur Cykelfrämjandets tidning Cykling nummer 3/2018.

Det är speciellt att cykla om hösten

I min familj cyklar vi alltid. Till aktiviteter, till lantstället 16 km bort, till jobb och skola. Det betyder att vi cyklar året om, även på vintern – men nu är det höst. Gatan täcks av gulröda höstlöv och luften doftar av mogna äpplen. En del av doften kommer från vårt eget ekipage, för mamma har den pinsamma vanan att plocka upp fallfrukt från gatan. Hon är uppvuxen under krigstiden och klarar inte av att se mat förfaras.

Mammas damcykel är robust och tålig precis som mamma. Hon trampar på, outtröttligt. Själv sitter jag bekvämt och väl påbyltad på pakethållaren och ser staden susa förbi genom gatlyktornas sken. Fyra år på det femte och har just varit med mamma på sammanträde i den lilla staden. Jag har tre syskon och njuter av egentiden med mamma. Och jag älskar de här skymningsturerna bak på cykeln.

Senare är jag på väg till lite egentid med mamma igen. Numera cyklar jag själv, men mamma fick sluta för ett par år sedan efter att ha orsakat flera olyckor och till sist hamnat på akuten helt sönderskrapad och förvirrad. Det är samma friska känsla i luften, samma mogna äpplen och vackert färgade löv. Men en annan stad och ett annat liv. Framför allt en annan tid – 40 år har passerat.

På några av villagatornas trottoarer står korgar med äpplen och en vänlig lapp: Varsågod att ta! Jag stannar och fyller fickorna med nyplockad frukt. Ingen mer smutsig fallfrukt från gatan!

Mamma sitter i sitt rum längst bort i korridoren och tv:n är som vanligt på. Jag sätter mig bredvid, håller den varma handen. Äpplena har jag lagt i den blåa glasskålen mitt på bordet. Hon ville inte ha just nu.

”Mamma, minns du när jag var liten och du brukade skjutsa mig på cykeln”, säger jag. ”Jag tyckte alltid det kändes så tryggt, och jag satt så skönt eftersom du hade de där rejäla packfickorna.” Mamma vrider huvudet mot mig och ler stilla. ”Mamma, minns du när vi gjorde den där cykelutflykten i Småland och bodde på vandrarhem, när jag var 16? Och det började regna när vi skulle hem och vi cyklade 11 mil i ösregn och sjöng för att hålla humöret uppe?” Mamma nickar. Jag vet inte vad som rör sig i hennes huvud, men jag känner en intensiv närvaro. Och när jag tänker på alla cykelturer vi har gjort ihop, mest på sommaren men även andra årstider, blir jag varm inuti.

Två månader senare är det slut på de höstliga cykelturerna genom villakvarteren. Mamma har gått bort. Vi är ledsna och sörjer, hela mammas stora släkt, men inser att hon har det bättre nu. Om det existerar en himmel kan jag tänka mig att mamma är där, och susar fram genom gulröda höstlöv, rak i ryggen och mumsande på ett äpple.

 

Elin Dunås

Mitt möte med Michael Nyqvist



Jag minns Michael Nyqvist, och den enda intervju jag gjorde med honom. Året var 2002 och han var ännu inte särskilt känd, men gav intervjuer inför premiären av filmen Grabben i graven bredvid.

Michael Nyqvist i filmen Grabben i graven bredvid, 2002.

Michael Nyqvist som bonden Benny i filmen Grabben i graven bredvid, 2002.

Jag visste redan vem han var, efter att ha sett honom i Lukas Moodyssons Tillsammans (2000).

2002 hade jag ett vikariat på tidningen Plaza Kvinna. Kanske det roligaste jobb jag haft någonsin. Jag intervjuade skådisar och musiker, jag skrev om inredning, relationer och gjorde reportage om trafficking och om Hans Scheike och hans kvinnor. Vi var tre tjejer som spånade fram de mest galna idéer tillsammans.

Och så intervjuade jag Michael Nyqvist.

Vi hade stämt träff vid Odenplan, vi skulle äta lunch och jag skulle intervjua honom samtidigt. Jag hade ingen plan på vart vi skulle gå, så när han föreslog Tranan sa jag ”okej”.

Väl därinne noterade jag att det endast fanns dyr A la carte och insåg att min arbetsgivare inte skulle bli glad. Men nu fanns ingen återvändo. Jag beställde den billigaste varmrätten, jag minns inte vad MN beställde. Men jag minns att han var glad och skämtsam, och att han berättade en anekdot från när han var servitör på Tranan under sin studieperiod.
”Det var en kund som frågade efter socker, och då gick jag till sockerskålen och tog en näve socker och gav personen”, mindes han och skrattade gott åt sig själv, sin egen klumpighet.

Jag minns också att han sa att författaren till boken Grabben i graven bredvid, Katarina Mazetti, hade sagt såhär när hon mötte honom: ”Ja vad bra att de inte valde nån sån där tvålfager typ”.
Han skrattade igen, men jag fick en känsla av att han blivit lite sårad.

Vi pratade om hans uppväxt och jag blev faktiskt lite stött när jag flera år senare fick veta att han i själva verket var adopterad – varför hade han inte sagt det till mig?

Vem trodde jag att jag var, det var ju superhemligt!

Precis som hans lungcancer.

Vila i frid Michael.

PS. När jag kom tillbaka till redaktionen fick jag mycket riktigt bassning för den dyra notan. vad jag vill minnas hade MN även slagit till på en efterrätt. DS

Kreativitet kräver styrning och kontemplation

För en tid sedan intervjuade jag Emma Stenström som studerar kreativa organisationer och hur de jobbar för att vara kreativa. Det hon framför allt sett är att det krävs en hel del styrning för att organisationer ska vara kreativa. Om vi ser oss själva som en liten organisation, gäller precis samma sak för oss. Även vi behöver styra upp våra dagar, vårt liv, för att kunna vara kreativa. Disciplin. Men också släppa fritt ibland. Det är en fin avvägning.

Dessutom behövs tid för att blicka inåt. Kontemplation, som Emma säger.

Läs hela intervjun på CIO Swedens webb här.

emmastenstrom

Pressbild på Emma Stenström från bokförlaget Volante.

Mitt första WWF Ekoreportage!

Det är alltid roligt att se hur ens texter blir i tryck, med fotografens bilder och layoutarens formgivning. På senare år har jag mest jobbat med webb, så då känns det extra kul!

ekoomslag2016_4
Idag damp WWF Eko ner i brevlådan, med mitt första (men inte sista hoppas jag!) reportage för tidningen. Det är på fyra sidor och handlar om ”familjen som slutade shoppa” och så lite allmänt om vår konsumtion här i Sverige och dess miljöpåverkan. Fotograf var duktiga Johan Kindbom.

Jag sitter just nu helt ingrottad med ett annat reportage åt WWFs medlemstidning, så att bläddra i tidningen var ett skönt avbrott.

Såhär ser första uppslaget ut.

eko_familjen

 

 

Spännande möten

Ibland blir det lite väl mycket sitta vid datorn, prata i telefon och maila, i mitt jobb. Lyckligast är jag när jag får komma ut och träffa människor. Alla bär på en historia och jag blir oftast mycket tacksam över att få chansen att ta del av den.

Som mitt arbete ser ut nu händer det relativt sällan, men det är i den riktningen jag vill. Och även om det inte blir några djupa eller ens grunda personporträtt utan mer en intervju om ett speciellt ämne, till exempel någons yrke, uppskattar jag starkt dessa möten.

På senare tid har jag träffat en retorikexpert med intresse för hållbart sparande, läs om henne här, en före detta kommunikatör som numera leder världens största gorillaorganisation, IGCP, läs om henne här, och en journalist som tillbringat mycket tid i Syrien och skrivit en väldigt intressant bok där han förklarar hur IS kunde bli så stora och den kurdiska kampen mot dem; den senare på ett föredrag som journalistförbundet ordnade.

Under veckan har vi också haft lokalpolitikerbesök på Bagarmossen Resilience Center. Riktigt kul!

Stockholms miljöborgarråd Katarina Luhr på besök tillsammans med stadsdelsdirektören i Skarpnäck Denise Medin och några till.

Stockholms miljöborgarråd Katarina Luhr på besök tillsammans med stadsdelsdirektören i Skarpnäck Denise Medin och några till.

Bagarmossen Resilience Center

Tjoho! Efter att vi på Helios 13 blev av med det fina kontoret i Hammarby Sjöstad i januari, har jag varit kontorslös ett tag. Men nu har jag flyttat in hos alla kompetenta hållbarhetsproffs i nystartade Bagarmossen Resilience Center!

En hemsida för BRC är på gång. Här kommer en bild på de flesta av oss (totalt är vi 11) som delar kontor, så länge.

9 av 11 medlemmar i fantastiska Bagarmossen Resilience Center.

9 av 11 medlemmar i fantastiska Bagarmossen Resilience Center. Erik Kropf, Mikael Lindell, Martina Strand-Nyhlin, jag, Johanna Lindkvist, Anna-Maria Norman, Frida Arnqvist-Engström, Susanna Elfors och Andreas Sidkvist. Saknas gör Karl Hultén och Peter Santesson.

 

Vi håller till i Ung Vänsters tidigare lokal, som ännu tidigare var barnklädesaffär. På Lillåvägen 61 mitt i Bagis. Välkommen att titta förbi, men ring först så att jag är på plats!

Positiva förändringar

Det har varit en hel del positiva förändringar i mitt liv den senaste tiden, och jag har mycket spännande på gång.

– Har flyttat in i nya kontoret! Sitter nu i ett luftigt kontorslandskap helt nära sonens skola i Hammarby Sjöstad, med en massa andra väldigt kreativa personer… Läs mer på www.helios13.se. Det är fint att kunna ha sällskap med sonen de veckor han är med mig, och igår till exempel kom han och en klasskompis förbi och hämtade mig.

– Har hittat den perfekta yogalärarkursen efter att ha ägnat åtskilliga timmar åt att leta på nätet. Det blev Ulrica Norbergs 200-timmars Yoga For Life för att jag tilltalades av upplägget, hennes sätt att beskriva utbildningen, att den passade bra i tiden (start mars 2016) och sist men inte minst eftersom jag stött på hennes namn i väldigt många yogasammanhang och alltid hört gott om henne. Vi kommer att kunna undervisa väldigt brett i hatha, vinyasa, pranayama, restorative yoga och meditation.

– Har fått nya, roliga arbetsuppgifter! Hos min viktigaste kund WWF har jag fått en hel del nya spännande uppgifter att jobba med, både inom press och sociala medier. Kul!

– Är pigg som en mört! Efter att ha börjat ta ett för mig nytt naturpreparat har jag fått massor av energi. Mer om detta senare!

– Har börjat med tantra! Har varit på Ängsbackas tantrafestival och fått massor med inspiration kring andning, närvaro och kontakt. Har till och med fötts på nytt i en speciell ritual! Och jag fick en ny, fin vän, en kvinna som bor i södra Sverige, och som bjudit med mig på Malmö tantrafestival i oktober – tjoho!

Och så några projekt till som jag inte vill berätta om förrän de kommit lite längre. Mycket kul nu i alla fall!

Nytt kontor

Den 1 juli flyttar jag in på nytt kontor i Hammarby Sjöstad, tillsammans med det kreativa gänget Helios13.

Det är ”ett globalt uppkopplat, aktörsdrivet kulturhus i världsklass” med verksamheter inom foto, film, reklam- och musikproduktion, och så jag då och några till småföretagare som ska flytta in. jag var där och hälsade på i fredags, gillade lokalerna och atmosfären och bestämde mig på stört.

Efter att ha mest ha suttit hemma och arbetat under våren ser jag verkligen fram emot att ha kontor igen!