Jag har en ganska rak kommunikationsstil, för det mesta. När jag av någon anledning inte kommunicerar det jag vill uttrycka, brukar jag få ett tryck över halsen. Ibland blir det så starkt att det känns som att kvävas lite grann.

Mina vänner uppskattar mig oftast för att jag är tydlig och för att de vet var de har mig. Om jag är missnöjd med något kan de vara säkra på att de får veta. Inte så att jag klagar hela tiden, nej, då skulle jag nog inte ha så många kompisar. Men ingen av mina vänner behöver gå och vara orolig för att jag ska dölja en massa negativa känslor.

Jag uppskattar människor som är på samma sätt, dvs som säger det de tycker är viktigt att förmedla. Som inte går och håller på det och så får man istället höra ett år senare hur illa man gjorde dem den där gången, kanske rentav de där gångerna. Men dessa människor är extremt ovanliga här i Sverige.

En väninna gjorde i stort sett slut på vår vänskap genom att skicka en lista på tio punkter med situationer då jag sårat henne omedvetet, en del fall var över ett år tillbaka i tiden. (Det var hon som ville avluta, inte jag.) Hon ägnade sig sedan åt att baktala mig för hela den gemensamma bekantskapskretsen. Detta är ett antal år sedan nu och jag har kommit över det, men ett litet sår finns kvar.

Efter att ha varit med om en del knivhugg i ryggen av det här slaget, eller bara knivhugg som kom alldeles för sent, har jag kommit att bli obehaglig till mods när människor inte är raka mot mig. Att ta upp något dagen efter kan jag tycka är rimligt, i de fall personen inte riktigt kände just då hur påverkad hen blev; samtidigt gör även det mig lite nervös. Jag kan ibland få en känsla av att någon bakom leendet egentligen är störd, sårad, arg, ledsen… eller något annan känsla vi i regel inte eftersträvar. Då brukar jag fråga, men får oftast höra att allt är okej. Kanske frågar jag på fel sätt. Eller så är personen inte van vid att prata om känslor på det sättet. Kanske ska jag helt enkelt lita på min känsla alla gånger, och hantera situationen därefter?

Och vad vill jag säga med detta?

Egentligen ville jag berätta hur det kommunicerades i min familj när jag växte upp. Men jag spar det till ett annat inlägg tror jag bestämt!

Den här lilla fågeln kom på besök i morse!