Kategoriarkiv: Bagarmossen Resilience Centre

“Det är kvinnornas fel”

Docka i skog.
Foto: wu yi @takeshi2 / Unsplash

Jag gav mig in i en diskussion i en Facebookgrupp. En kvinna hade ett förslag om att starta en kampanj som gick ut på att alla män skulle ta sig tid att prata med pojkar om vikten av att respektera flickor och kvinnor. Att man inte får tafsa etcetera. En man kritiserade hennes förslag. Han skrev en lång och hätsk kommentar där han menade att det är kvinnornas fel att män inte är jämställda – för vem är det som uppfostrar männen? Jo, kvinnor. Enligt honom.

Jag funderade över vad det var för ålder på en person som hade de här i mitt tycke förlegade åsikterna. Så jag klickade mig in på hans sida och såg 1. att personen hade som sysselsättning “hemma med barn” och 2. att profilbilden föreställde något annat än han själv, varpå jag klickade mig vidare till ännu fler bilder på annat än honom och efter några klick hamnade på en bild på en liten kille på fyra, fem år som satt på en bänk mellan två dockor, en brunett och en blond. Dockorna hade linnen och korta kjolar. Pojken sträckte ut sin vänstra arm så att handen låg på ena dockans bröst. Bildtext: Min underbare son.

När jag kommenterade att en person som hade en sådan bild som profilbild kanske inte borde klaga på kvinnors uppfostringsmetoder, fick jag höra att jag var en sjuk person eftersom jag 1. trodde att en sådan bild, tagen på Leeegoland minsann!, skulle göra någon till våldtäktsman, 2. hade tittat på alla hans tusen profilbilder. Han skrev också att detta inte var en dejtingsajt (???), mm. Det blev en liten diskussion men sedan blev jag trött på hans dumma argument och försök att förolämpa mig och blockade honom.

(Vill du se vilka dockor det handlade om, kolla här.)

Hur vore det om alla tog sitt ansvar att uppfostra nästa generations män och kvinnor till bra personer? Istället för att skylla ifrån sig på det andra könet, skolan, samhället … Hur vore det om fler män kunde inse hur viktiga de är som förebilder för små pojkar, och inte skratta bort sexistiska handlingar som ett skämt?

Äntligen höst!

Den här perioden på året är min absoluta favorittid. Det är ännu varmt, samtidigt är alla vänner tillbaka från sina semestrar, jobbet är igång och alla roliga spännande aktiviteter börjar starta på nytt.

Elin_augusti

Nyklippt och redo för hösten.

Här är jag, lite blondare än tidigare men inte så värst solbränd i ansiktet; det blev ingen utlandsresa denna sommar, för ovanlighetens skull.

Jag är nu mer än halvvägs igenom min yogautbildning Yoga For Life, som startade i mars. Den är helt klart mer krävande än jag väntat mig, och mer än en gång har jag gråtit och undrat om jag tagit mig vatten över huvudet. Men jag kämpar på med asanas, mediation, pranayama, studier och kursblock och man skulle kunna säga att jag går från klarhet till klarhet.

Under veckan som gick hade vi yoga-anatomikurs i tre dagar, på Nirvana på söder. Det var en öppen kurs så utöver oss 18 kvinnor på YFL var det ytterligare 22 kvinnor. ja, bara kvinnor, vilket är lite synd tycker jag. Både för att männen går miste om en massa klokskap, och för att jag tycker att det brukar bli trevligare stämning när det är blandat män och kvinnor.

yogaanatomikurs

Ulrika Norberg demonstrerar props.

 

Även om tiderna vara högst humana, 9-16, hade jag som vanligt problem med koncentrationen. Att sitta stilla och lyssna på någon som pratar flera timmar i sträck är inte riktigt min starka sida. Hur intressant ämnet än må vara! Vi var också lite för många för att det skulle kännas bekvämt att räcka upp handen och ställa frågor.

Det jag tar med mig från kursen är i alla fall en handfull guldkorn, till exempel hur bra det kan vara att använda props, som en rem spänd som en tvångströja runt överkroppen samt ett block mellan låren, för att hitta rätt muskler.

I dag har jag ägnat hela dagen åt en stor inlämningsuppgift i utbildningen, om allt från vad man ska tänka på vid bakåtböjningar till vad Patanjalis Yoga Sutras har att säga mig.

studier

Min nya studiehörna.

Då var jag glad att jag hunnit ställa i ordning den här arbetshörnan i vardagsrummet, med ett nyköpt skrivbord och det alldeles för stora soffbordet ställt på högkant för att bilda en bokhylla.

Tidigare hade jag datorn i sovrummet men dit når inte wifi så jag var tvungen att använda en kabel. Det gjorde att jag aldrig använde min fina stationära dator utan bara den bärbara som inte är lika snabb. Dessutom gillar jag inte att ha en massa elektronik i rummet där jag sover. Så det här blev väldigt mycket bättre!

Nytt för i höst är också att jag uppgraderat till en nyckelplats hos Bagarmossen Resilience Centre där jag sitter och jobbar när jag inte är ute hos WWF i Solna. I våras ville jag känna mig för lite och hade då bara en plats där nyckel inte ingick, men det gjorde att jag nästan aldrig var där eftersom det var så jobbigt att först behöva kolla om någon annan var på plats. Nyckeln är ett riktigt lyft! Här på bilden äter några av oss lunch tillsammans på uteplatsen.

BRClunchaug

Frida, Elin, Sanna och Mille från Bagarmossen Resilience Centre. Foto: Johanna