Under flera år har jag på min fritid gått kurser för att lära mig filma, redigera och leda/regissera dokumentärfilm. Förra hösten praktiserade jag hos Folke Rydén Production och jobbade med filmen Den andra vågen – en viktig film om en ny våg av miljögifter i Östersjön. Den visades sedermera på SVT Vetenskapens värld – kul!

Jag lärde mig massor under praktiken, och nu har jag faktiskt en idé som jag vill förverkliga!

En hel del inspiration har jag fått från en filmare som jag mötte i somras när jag vandrade i Spanien. Det var ett helt kort möte i Castrojeriz, vi skulle båda till Apoteket. Jag för att behandla mina kliande vägglusbett, han för att köpa salva till en ond fot. Apoteket var stängt, så vi väntade där utanför i kanske en timme. Och vi pratade.

Efteråt vandrade han vidare, själv stannade jag eftersom jag måste ta en buss nästa morgon till Burgos och sen Madrid därifrån, och börja min hemresa.

Han var den enda från caminon av manligt kön som jag bytte adress med, och den senaste månaden har vi mailväxlat och han har skickat mig sin första dokumentärfilm Pedra Peixe Rio: Itamatatuia – på posten. Det är en poetisk film om en 9-årig flicka i en liten by nånstans i Brasilien. Hennes mamma har övergett henne och det är hon självklart ledsen över, men det här är en tuff liten tjej, ett maskrosbarn. Inget offer. Den har några år på nacken och han kallar den sjäv amatörmässig, men jag håller inte med.

Det som verkligen inspirerade mig vid vårt möte var att han berättade att han jobbar heltid (som universitetslärare) och gör filmer som en hobby vid sidan av.

Så varje film tar tre år.

Jag insåg då att precis så kan jag också göra.

Här är en trailer till filmen: