Jag dagdrömmer om ett enklare liv. Det känns som att mitt liv inte är mitt, att jag har fastnat i teknikens elaka tentakler.
Mitt liv fungerar bara med hjälp av tekniska prylar – som datorerna, skrivaren (tack och lov fungerar skrivare nr 3, ettan gick sönder, tvåan gick ej att få igång), mobiltelefonen, bredbandet. Och dessa tekniska prylar styrs i sin tur av opersonliga strukturer med robotar som håller i spakarna.
Ja så känns det efter att jag 1. försökt reklamera datorn, en Toshiba, för fjärde gången. Tredje gången var det musplattan som strejkade. Det tog en månad innan vi fick tillbaka datorn eftersom rutinen ser ut såhär: UPS gör tre försök att dela ut den, är man då inte hemma skickas den tillbaka efter fem dagar. Nu var det så att försöken skedde just när jag var på semester. Så när jag kom hem och ringde hade den planenligt skickats tillbaka till verkstaden i Tyskland och ingen där visste var den befann sig.
Den återbördades lyckligtvis till mig så småningom. Det är jag tacksam för. Men efter bara en månad gick musplattan sönder igen. Och eftersom det var så krångligt att skicka iväg den sist – framför allt, att få tillbaka den – dröjde jag länge den här gången. Använde mus i stället.
Men garantin går ut om mindre än en månad så detta måste fixas. Insåg jag i förra veckan och ringde Toshiba och beställde upphämtning. För det är så det funkar, det kommer ett bud från UPS och sen skickas datorn till Tyskland där den repareras. Kruxet är att man måste vara hemma hela dagen för de kan inte säga NÄR de kommer, ens på ett ungefär. Så då var det bara i dag som funkade. Men när jag sent omsider läste på lappen de hade skickat per mail, upptäckte jag att upphämtningsadressen var bort i tok. Det var nämligen Netonnets istället för min.
Jag ringde Toshiba och killen jag pratade med hade inget att göra sa han så han skulle fixa detta på en gång. Jag skulle få en ny blankett per mail. Men jag fick inget mail på hela dagen. Så imorgon måste jag ringa dem igen.
Samtidigt försöker jag sköta mitt jobb. Men att hålla koll på alla dessa seriviceinstanser blrjar kännas som ett heltidsjobb. För jag har inte ännu berättat om FAKTURORNA.
Jo, Tele2 skickar inte ut sina fakturor utan summan dras per autogiro och fakturorna finns om pdf:er på Mitt Tele2 på webben. Ibland loggar jag in och skriver ut de senaste fakturorna. Eftersom det hinner gå några månader mellan gångerna hinner jag glömma mitt lösenord. Sist det hände blev jag av med alla mina mobilfakturor, efter att jag ringt Tele2s kundtjänst och behövde hjälp att logga in. Jag är ingen idiot som inte vet hur man gör när man glömt lösenordet, men funktionen skicka glömt lösenord funkade inte.
Istället för att hjälpa mig lyckades tjejen i kundtjänst radera mitt konto så att alla fakturor försvann. När jag ringde och bad dem skicka fakturorna, skulle det ta upp till en vecka vilket det också gjorde. Och när de äntligen kom var det listor med alla samtal jag gjort, tidpunkt och längd. INTE några fakturor.
Jo, jag behöver fakturorna för min bokföring.
En annan märklig grej var att jag upptäckte att augustifakturan från ComHem var borta. När jag ringde Comhems kundtjänst och pratade med en hjälpsam kille där, fick jag veta att alla fakturor finns på Mina sidor – så bra. Jag ville att han skulle vänta kvar i telefon så att jag verkligen kunde kolla att det stämde – jag litar inte på några företag längre – men han var tvungen att skicka nytt lösenord och av någon anledning skulle det ta en halvtimme (!) för mailet att komma fram. Så jag la på. När jag väl loggade in fanns alla fakturorna där som pdf – utom just augustifakturan.
Nu funderar jag på hur jag kan bli mindre teknikberoende och förenkla mitt liv. Det första ’r att jag ska byta mobiloperatör till någon som skickar ut fakturorna och inte bara har dem på en opålitlig webbsajt. Jag ska skaffa en mer pålitlig dator – Mac brukar väl inte krångla? – och i nästa steg… ja då skulle jag vilja bo som i den här Expressenartikeln.