Kategoriarkiv: Uncategorized

Bra och dåligt

Inom österländsk filosofi och inom yogan försöker man komma ifrån begreppen “bra” och “dåligt”. När något händer har vi en tendens att vilja beteckna det som just bra/dåligt, men i själva verket vet vi inte mycket om hur det kommer att bli.

Jag tänkte på det härom dagen när jag stötte på en bekant. Såhär var det. För några veckor sedan ordnade han en fest. Fest, då tänker de flesta att det är något kul och bra. Men festen urartade, det blev bråk. DÅLIGT. Min bekant fick ett blödande sår av en ung, aggressiv gäst som faktiskt bet honom i tinningen. En granne ringde Polisen. Polisen kom, och det var ju bra. Eller? Gärningsmannen han smita och istället blev min bekant satt i arrest, eftersom han höll i ett baseballträ som han svingade hotfullt omkring sig. Dåligt… Men han tyckte ändå att det blev bra, eftersom han fick en nätt summa pengar av sitt försäkringsbolag i skadestånd! Detta fick jag veta för någon vecka sedan. Men när jag stötte på honom härom dagen berättade han att han blivit av med lägenheten pga bråket. DÅLIGT. Eller?
Nja.
Nu skulle han äntligen göra slag i sina drömmar om att resa runt i världen!
Om detta blir bra eller dåligt? Omöjligt att säga.

Men försöker vi betrakta livets skeenden som en ström eller kedja av händelser, varken bra eller dåliga, kommer vi att bli bättre på att bevara vår sinnesfrid.

forest-2079797_640

Namaste!

Första tillväxtsalongen!

Jag känner mig fortfarande glad efter i tisdags när jag var med och ordnade FlyMamas första tillväxtsalong. Min roll i det hela var att vara moderator och leda diskussionerna, och det gick bra även om en ivrig publik hotade att ta över emellanåt.

flymama_salong

Susanna Elfors som var den som fått idén till eventet, berättade att hennes dröm länge varit att ha salonger hemma hos sig för fritänkande diskussioner; nu blev det på hennes kontor i stället, men vilket kontor? Det ligger i ett 1700-talshus, K-märkt, mitt på söder. Och det var också på 1700-talet som salongerna uppstod, eftersom det inte rådde åsiktsfrihet på den tiden.

De speciellt inbjudna tänkarna denna gång var Fredrik Lindström, språkvetaren, och Katarina Bjärvall, konsumtionskritisk journalist. Båda har skrivit varsitt kapitel i antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt i en ändlig värld, som kom i somras.

attsvära

Katarinas bidrag heter Tillit till tummen – och handlar om hennes liv som liftare och hur liftande kan motverka ensamhet och splittring, men också miljöförstörande tillväxt. Fredrik Lindstöms kapitel tar avstamp i naturen, där strandskator som förses med konstgjorda, extra stora och färggranna ägg, föredrar de fejkade. Han drar paralleller till oss människor och vårt ständiga missnöje, som bland annat leder till att vi försöker lura naturen genom plastikoperationer. Det finns mycket att säga om bådas texter, men jag ska inte bli så långrandig just nu.

Även min vän Susanna Elfors är en av författarna och det var så vi bestämde oss för att göra salongen på bokens tema. Susanna var för övrigt helt underbar i röd urringad klänning med volanger, en röd ros på kavajslaget och plommonstop på huvudet! Önskar jag hade en bild.

Nåväl.

Några av de saker jag tar med mig från diskussionen var Katarinas undran varför vi är så rädda – för rädda för att våga lifta eller ta upp liftare till exempel – och Fredriks svar: Vi är inte religiösa längre, vi tror inte på evigt liv, om vi blir dödade är priset så högt, vi har ingenting kvar. Så inte underligt att vi är rädda! Även om det kanske inte finns så mycket att vara rädd för.

Appropå liftande så brukade jag ofta lifta när jag bodde i Italien. Det gick bra utom en gång när en gubbe erbjöd mig en moped, så att jag skulle slippa lifta, mot att jag skulle “fare l´amore” med honom. Då blev jag faktiskt lite rädd och bad att bli avsläppt direkt. Han lydde, fast han passade på att tafsa lite när han öppnade dörren.

Detta avskräckte mig dock inte från att lifta i fortsättningen.

Det kommer att bli fler salonger, kika in på FlyMamas hemsida om du vill veta mer!

Träffade Eckhart Tolle – äntligen

Alla som känner mig vet att jag har en väldigt speciell relation till Eckhart Tolle. Han som skrivit En ny jord och Lev livet fullt ut.

I fredags fick jag äntligen lyssna till honom live på City Conference Center här i Stockholm.

eckhart_1Biljetterna hade sålt slut på sju veckor (om jag hörde rätt?), helt utan annonsering!

Eftersom jag läst hans böcker flera gånger och till och med kan vissa partier utantill, plus har tittat på många videoklipp där han besvarar frågor, var det han sa ingen direkt aha-upplevelse. Jag hade hört det förr.

Eckhart_2Jag satt ganska långt bak, bredvid en konstnär från Rävlanda. Vi hade fritt benutrymme, skönt!

Det jag ändå fäste mig vid var hur han beskrev en människa som ett möblerat rum. Och hur vi tenderar att vara missnöjda, ständigt tänka att: Jag borde nog köpa en ny soffa, kanske ska jag måla om?, ska jag byta ut den där tavlan?

Att vi håller på sådär och fixar, tills vi slutligen upptäcker att det är tomrummet i rummet som är det fantastiska. Han exemplifierade genom att prata extra långsamt med pauser mellan orden. “Mellanrummen mellan orden jag säger är viktigare än själva orden”, sa han, och jag kände i hela mig att det var sant.

När vi tittar på en solnedgång och liksom tappar andan, och känner att vi mår jättebra, är det inte solen som har orsakat den fina känslan. Solen har bara fått våra tankar att tillfälligt stanna upp – så att vi kan känna tomrummet. I tomrummet finns lyckan.

Jag har själv svårt att stoppa mina tankar när det blir för mycket, och eftersom jag är en nyfiken och aktiv person som trivs med att ha mycket på gång, blir det lätt just det. Så för mig är det extra viktigt att ta mig tid att meditera, lyssna på min avslappnings-cd, yoga, ta mig ut i naturen. Det funkar alltid.

Avslutar med ett stycke från En ny jord, om överflöd:

“Livets rikedom är närvarande i varje steg du tar. Att se och erkänna det överflöd som finns omkring dig väcker det slumrande överflödet inom dig. Låt det sedan strömma ut från dig. När du ler mot en främling finns det redan ett litet utflöde av energi. Du blir en givare. Fråga dig själv ofta: `Vad kan jag ge nu, hur kan jag hjälpa den här personen, vad kan jag göra i den här situationen?’ Du behöver inte äga någonting för att uppleva överflöd….” “Överflöd kommer bara till dem som redan har det.”

Lisa_1Lisa Ekdahl med band delade med sig av sitt överflöd och uppträdde med tre låtar. Fint!

Tacksamhet, och acceptans, var ett annat tema han tog upp.

Tack till Mikael Karlholm (och frun Candra?) som bjöd hit Eckhart!

Jag har nytt kontor

Sådär, nu har jag hittat en kontorsplats där jag tror jag kommer att trivas – äntligen.

Jag hyr en plats hos företaget Houdini Group i Gamla stan. Vi sitter just nu sex personer i ett öppet landskap men det är ganska stort och förvånansvärt tyst. Om jag jämför med där jag satt förra hösten, fyra i ett ganska litet rum, är det en enorm förbättring.

Även här sysslar de med filmproduktion, men dessutom e-learning och webb.

I dag var första dagen och jag ville inte tränga mig på och fota sådär direkt, men här är en bild som vd:n skickade mig innan jag flyttat in.

Nyakontoret

Min plats är vid skrivbordet till vänster, fast till höger. Funderade på platsen vid fönstret som också är ledig, men det är mycket spring där pga skrivarens placering och ett förråd; dessutom öppnar vi fönstret för vädring stup i ett så jag hade nog blivit helt nedkyld där.

Jag vill göra film!

Under flera år har jag på min fritid gått kurser för att lära mig filma, redigera och leda/regissera dokumentärfilm. Förra hösten praktiserade jag hos Folke Rydén Production och jobbade med filmen Den andra vågen – en viktig film om en ny våg av miljögifter i Östersjön. Den visades sedermera på SVT Vetenskapens värld – kul!

Jag lärde mig massor under praktiken, och nu har jag faktiskt en idé som jag vill förverkliga!

En hel del inspiration har jag fått från en filmare som jag mötte i somras när jag vandrade i Spanien. Det var ett helt kort möte i Castrojeriz, vi skulle båda till Apoteket. Jag för att behandla mina kliande vägglusbett, han för att köpa salva till en ond fot. Apoteket var stängt, så vi väntade där utanför i kanske en timme. Och vi pratade.

Efteråt vandrade han vidare, själv stannade jag eftersom jag måste ta en buss nästa morgon till Burgos och sen Madrid därifrån, och börja min hemresa.

Han var den enda från caminon av manligt kön som jag bytte adress med, och den senaste månaden har vi mailväxlat och han har skickat mig sin första dokumentärfilm Pedra Peixe Rio: Itamatatuia – på posten. Det är en poetisk film om en 9-årig flicka i en liten by nånstans i Brasilien. Hennes mamma har övergett henne och det är hon självklart ledsen över, men det här är en tuff liten tjej, ett maskrosbarn. Inget offer. Den har några år på nacken och han kallar den sjäv amatörmässig, men jag håller inte med.

Det som verkligen inspirerade mig vid vårt möte var att han berättade att han jobbar heltid (som universitetslärare) och gör filmer som en hobby vid sidan av.

Så varje film tar tre år.

Jag insåg då att precis så kan jag också göra.

Här är en trailer till filmen:

Jag är en teknikens fånge som drömmer om ett enklare liv

Jag dagdrömmer om ett enklare liv. Det känns som att mitt liv inte är mitt, att jag har fastnat i teknikens elaka tentakler.

Mitt liv fungerar bara med hjälp av tekniska prylar – som datorerna, skrivaren (tack och lov fungerar skrivare nr 3, ettan gick sönder, tvåan gick ej att få igång), mobiltelefonen, bredbandet. Och dessa tekniska prylar styrs i sin tur av opersonliga strukturer med robotar som håller i spakarna.

Ja så känns det efter att jag 1. försökt reklamera datorn, en Toshiba, för fjärde gången. Tredje gången var det musplattan som strejkade. Det tog en månad innan vi fick tillbaka datorn eftersom rutinen ser ut såhär: UPS gör tre försök att dela ut den, är man då inte hemma skickas den tillbaka efter fem dagar. Nu var det så att försöken skedde just när jag var på semester. Så när jag kom hem och ringde hade den planenligt skickats tillbaka till verkstaden i Tyskland och ingen där visste var den befann sig.

Den återbördades lyckligtvis till mig så småningom. Det är jag tacksam för. Men efter bara en månad gick musplattan sönder igen. Och eftersom det var så krångligt att skicka iväg den sist – framför allt, att få tillbaka den – dröjde jag länge den här gången. Använde mus i stället.

Men garantin går ut om mindre än en månad så detta måste fixas. Insåg jag i förra veckan och ringde Toshiba och beställde upphämtning. För det är så det funkar, det kommer ett bud från UPS och sen skickas datorn till Tyskland där den repareras. Kruxet är att man måste vara hemma hela dagen för de kan inte säga NÄR de kommer, ens på ett ungefär. Så då var det bara i dag som funkade. Men när jag sent omsider läste på lappen de hade skickat per mail, upptäckte jag att upphämtningsadressen var bort i tok. Det var nämligen Netonnets istället för min.

Jag ringde Toshiba och killen jag pratade med hade inget att göra sa han så han skulle fixa detta på en gång. Jag skulle få en ny blankett per mail. Men jag fick inget mail på hela dagen. Så imorgon måste jag ringa dem igen.

Samtidigt försöker jag sköta mitt jobb. Men att hålla koll på alla dessa seriviceinstanser blrjar kännas som ett heltidsjobb. För jag har inte ännu berättat om FAKTURORNA.

Jo, Tele2 skickar inte ut sina fakturor utan summan dras per autogiro och fakturorna finns om pdf:er på Mitt Tele2 på webben. Ibland loggar jag in och skriver ut de senaste fakturorna. Eftersom det hinner gå några månader mellan gångerna hinner jag glömma mitt lösenord. Sist det hände blev jag av med alla mina mobilfakturor, efter att jag ringt Tele2s kundtjänst och behövde hjälp att logga in. Jag är ingen idiot som inte vet hur man gör när man glömt lösenordet, men funktionen skicka glömt lösenord funkade inte.

Istället för att hjälpa mig lyckades tjejen i kundtjänst radera mitt konto så att alla fakturor försvann. När jag ringde och bad dem skicka fakturorna, skulle det ta upp till en vecka vilket det också gjorde. Och när de äntligen kom var det listor med alla samtal jag gjort, tidpunkt och längd. INTE några fakturor.

Jo, jag behöver fakturorna för min bokföring.

En annan märklig grej var att jag upptäckte att augustifakturan från ComHem var borta. När jag ringde Comhems kundtjänst och pratade med en hjälpsam kille där, fick jag veta att alla fakturor finns på Mina sidor – så bra. Jag ville att han skulle vänta kvar i telefon så att jag verkligen kunde kolla att det stämde – jag litar inte på några företag längre – men han var tvungen att skicka nytt lösenord och av någon anledning skulle det ta en halvtimme (!) för mailet att komma fram. Så jag la på. När jag väl loggade in fanns alla fakturorna där som pdf – utom just augustifakturan.

Nu funderar jag på hur jag kan bli mindre teknikberoende och förenkla mitt liv. Det första ‘r att jag ska byta mobiloperatör till någon som skickar ut fakturorna och inte bara har dem på en opålitlig webbsajt. Jag ska skaffa en mer pålitlig dator – Mac brukar väl inte krångla? – och i nästa steg… ja då skulle jag vilja bo som i den här Expressenartikeln.

En hyllning till den gröna förorten

Här i Bagarmossen där jag bor finns det massor med kreativa personer. Till exempel Sanna Elfors, skribent, miljökonsult och allmänt inspirerande människa som skriver om den gröna förorten i nyutkomna antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt på en ändlig planet.

Image
Ja, kapitlet heter rentav En hyllning till den gröna förorten.

Vi träffades i dag på eko-fiket Lilla Bagis och pratade om ett event vi vill ordna kring boken, på Sannas konstnärskontor FlyMama.

Medan vi satt där kom Katja Jassey förbi – Katja som är den drivande kraften bakom Bagisodlarna. Hon skulle lämna in ett blått tyg i kaféet till konstprojektet Vi väver samman Bagarmossen.

Som min fd kollega Anders Engström skrivit om i Bagisbloggen.

Katja berättade att imorgon under Afrikadagen här i Bagis kan jag få en egen bokashikompost om jag kommer förbi hennes infostånd.

Dagen avslutades med en fin kvällspromenad i Nackareservatet tillsammans med kompisen NIna som är aktiv i kampen mot att de gröna ytorna här i området ska byggas bort.

Jag har så fina, duktiga vänner och bekanta!

Vykort från Santiago de Compostela

Blev så glad i dag när det här damp ned i min brevlåda. Vykort från en av mina medvandrare på el Camino de Santiago i slutet av juli. Som nu hade kommit fram efter 80 mils och 40 dagars vandring!

ImageImage
Claudia skrev bl a “I met a lot of nice people ( a very nice person from Sweden!) and I think I met myself.”

IMG_5100Här är Claudia längst till vänster, en glad kväll i slutet av juli i den gulliga byn Altapuerca.

Nä, vin är INTE bra för hjärtat!

Tidningen Accent kom just (IOGT-NTOs tidning), och jag fastnade för den här artikeln med rubriken Det stora hjärtfelet.

Image

Precis som jag alltid har misstänkt: tesen att “ett glas vin är bra för hjärtat” bygger på ett systemfel.

De som dricker ett glas vin om dagen är de välbeställda, som redan har en hälsosam livsstil (med bra mat, träning, mindre stress etcetera), som har mindre risk för hjärt- kärlsjukdomar. Så själva vinkonsumtionen är inte orsaken till deras hälsa.

Den numera pensionerade överläkaren Hans Olva Fekjaer har skrivit en artikel om detta i ansedda tidskriften Addiction, och intervjuas i Accent.

Han påpekar att alla studier visar att sjukdomarna förebyggs av samma dos alkohol – effekten blir inte bättre om man dricker mer.

“Sådana resultat borde få alla varningsklockor att ringa”, säger han.

Jag håller med!

Dessutom har det faktiskt gjorts en norsk studie som visar att organiserade nyktra har lägre dödlighet (19 %) än genomsnittet och lägre dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar (15 %) än snittet, läser jag i Accent.

Intervjuas gör också överläkare och professor Sven Andréasson. Han hänvisar till en indisk studie – i Indien är nykterheten norm – där man inte hittat några som helst skyddseffekter av alkohol.

Och påpekar att redan för tio år sedan fanns det forskare som ifrågasatte sambandet. Men att de inte fått något genomslag.

Andréasson avslutar med att säga att man inte kan utesluta att alkohol skulle kunna skydda mot vissa sjukdomar – det finns en studie på apor som visar att de som konsumerade alkohol i måttliga mängder löpte mindre risk att drabbas av reumatism.

Men oavsett eventuella skyddseffekter ska man inte använda alkohol som medicin – riskerna och skadoeffekterna är alltför höga, påpekar han.

Jag kommer att tänka på en kurs i hälsokost som jag var på nyligen. Mot slutet frågade en kvinna: Hur är det egentligen med vin, är det bra för hälsan eller inte?

Föreläsaren var tyst en stund, sen sa han: “Visst kan man dricka lite vin om man vill ha kul nån gång. Men man ska inte inbilla sig att man gör det av hälsoskäl.”

En innehållsrik vecka

Som rubriken berättar har den här veckan varit händelserik. Skolstart för sonen (femman) i tisdags, arbetsmöte med Sara i går och med Cathrine i dag. Titt på en kontorsplats som jag ska överväga, i går. Besök hos mamma i tisdags. Sålt en artikel till Året Runt och nästan sålt en bild till Allt om mat, men det bidde inget då jag inte hade tid att sätta mig och leta upp den på studs.

I dag hämtade jag också äntligen dokument från en kraschad hårddisk som jag lämnade in i maj. Känns skönt att ha det avklarat.ImageEn av de räddade bilderna, från 2007.

Ha en trevlig helg!