Första tillväxtsalongen!

Jag känner mig fortfarande glad efter i tisdags när jag var med och ordnade FlyMamas första tillväxtsalong. Min roll i det hela var att vara moderator och leda diskussionerna, och det gick bra även om en ivrig publik hotade att ta över emellanåt.

flymama_salong

Susanna Elfors som var den som fått idén till eventet, berättade att hennes dröm länge varit att ha salonger hemma hos sig för fritänkande diskussioner; nu blev det på hennes kontor i stället, men vilket kontor? Det ligger i ett 1700-talshus, K-märkt, mitt på söder. Och det var också på 1700-talet som salongerna uppstod, eftersom det inte rådde åsiktsfrihet på den tiden.

De speciellt inbjudna tänkarna denna gång var Fredrik Lindström, språkvetaren, och Katarina Bjärvall, konsumtionskritisk journalist. Båda har skrivit varsitt kapitel i antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt i en ändlig värld, som kom i somras.

attsvära

Katarinas bidrag heter Tillit till tummen – och handlar om hennes liv som liftare och hur liftande kan motverka ensamhet och splittring, men också miljöförstörande tillväxt. Fredrik Lindstöms kapitel tar avstamp i naturen, där strandskator som förses med konstgjorda, extra stora och färggranna ägg, föredrar de fejkade. Han drar paralleller till oss människor och vårt ständiga missnöje, som bland annat leder till att vi försöker lura naturen genom plastikoperationer. Det finns mycket att säga om bådas texter, men jag ska inte bli så långrandig just nu.

Även min vän Susanna Elfors är en av författarna och det var så vi bestämde oss för att göra salongen på bokens tema. Susanna var för övrigt helt underbar i röd urringad klänning med volanger, en röd ros på kavajslaget och plommonstop på huvudet! Önskar jag hade en bild.

Nåväl.

Några av de saker jag tar med mig från diskussionen var Katarinas undran varför vi är så rädda – för rädda för att våga lifta eller ta upp liftare till exempel – och Fredriks svar: Vi är inte religiösa längre, vi tror inte på evigt liv, om vi blir dödade är priset så högt, vi har ingenting kvar. Så inte underligt att vi är rädda! Även om det kanske inte finns så mycket att vara rädd för.

Appropå liftande så brukade jag ofta lifta när jag bodde i Italien. Det gick bra utom en gång när en gubbe erbjöd mig en moped, så att jag skulle slippa lifta, mot att jag skulle ”fare l´amore” med honom. Då blev jag faktiskt lite rädd och bad att bli avsläppt direkt. Han lydde, fast han passade på att tafsa lite när han öppnade dörren.

Detta avskräckte mig dock inte från att lifta i fortsättningen.

Det kommer att bli fler salonger, kika in på FlyMamas hemsida om du vill veta mer!