Kategoriarkiv: Omställning

Bagarmossen Resilience Center

Tjoho! Efter att vi på Helios 13 blev av med det fina kontoret i Hammarby Sjöstad i januari, har jag varit kontorslös ett tag. Men nu har jag flyttat in hos alla kompetenta hållbarhetsproffs i nystartade Bagarmossen Resilience Center!

En hemsida för BRC är på gång. Här kommer en bild på de flesta av oss (totalt är vi 11) som delar kontor, så länge.

9 av 11 medlemmar i fantastiska Bagarmossen Resilience Center.

9 av 11 medlemmar i fantastiska Bagarmossen Resilience Center. Erik Kropf, Mikael Lindell, Martina Strand-Nyhlin, jag, Johanna Lindkvist, Anna-Maria Norman, Frida Arnqvist-Engström, Susanna Elfors och Andreas Sidkvist. Saknas gör Karl Hultén och Peter Santesson.

 

Vi håller till i Ung Vänsters tidigare lokal, som ännu tidigare var barnklädesaffär. På Lillåvägen 61 mitt i Bagis. Välkommen att titta förbi, men ring först så att jag är på plats!

Snart dags för Klimatriksdagen!

Nästa långhelg, den 6-8 juni, samlas hundratals engagerade människor i Norrköping för att diskutera miljö och klimat. Klimatriksdag 2014 sker under festliga former med shower och uppträdanden, men huvudsyftet är att rösta fram ett antal motioner som sedan ska lämnas till politikerna.

På hemsidan hittar jag till exempel de här tre (av 225!):

Vi föreslår att klimatriksdagen rekommenderar kommunens förtroendevalda, kommunala
bostadsbolag och de politiska partierna att bygga kollektivhus eller åtminstone utreda intresset för bogemenskap på orten. Kommunala bostadsförmedlingar bör registrera intresse för kollektivhus.

Jag vill att Klimatriksdagen ska uppmana de folkvalda på alla nivåer att arbeta för att minska normen för vad som ska anses vara heltid – detta som ett led i att både minska vår påverkan på klimatet och ge oss ett rikare liv.

Jag vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att Sverige skyndsamt
ska bygga ut de största vägarna med den utrustning som krävs för elektrifierade transporter.

Jag intervjuade initiativtagaren till Klimatriksdagen, Annika Elmqvist, tidigare i vår, läs gärna artikeln på www.wwf.se/minvardag

Klimatriksdag_MV

 

Klimatsmart mat!

Sådär, nu har jag lagt upp min artikel om klimatsmart mat på WWF Min Vardag.

Budskapet är att det är lätt att äta klimatsmart – bara genom att sluta slänga mat kan man minska utsläppen med en fjärdedel.

MV_mat

Skippar man godiset får man ned dem ytterligare.

Och så gäller det förstås att äta mer grönt och mindre kött. Samt välja miljömärkt så mycket det går.

Här hittar du artikeln: www.wwf.se/minvardag

Dela bil – så bra!

Visst skulle det vara bättre om vi kunde dela på de bilar som fanns – i stället för att alla har var sin?

Katarina Bjärvall slår ett slag för liftandet i antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt på en ändlig planet, och i den här artikeln på WWF Min Vardag skriver jag om det braiga med bilpooler. Om det fanns en bilpool nära mig skulle jag inte tveka att gå med!

MVbilpooler

Läs den här.

 

Första tillväxtsalongen!

Jag känner mig fortfarande glad efter i tisdags när jag var med och ordnade FlyMamas första tillväxtsalong. Min roll i det hela var att vara moderator och leda diskussionerna, och det gick bra även om en ivrig publik hotade att ta över emellanåt.

flymama_salong

Susanna Elfors som var den som fått idén till eventet, berättade att hennes dröm länge varit att ha salonger hemma hos sig för fritänkande diskussioner; nu blev det på hennes kontor i stället, men vilket kontor? Det ligger i ett 1700-talshus, K-märkt, mitt på söder. Och det var också på 1700-talet som salongerna uppstod, eftersom det inte rådde åsiktsfrihet på den tiden.

De speciellt inbjudna tänkarna denna gång var Fredrik Lindström, språkvetaren, och Katarina Bjärvall, konsumtionskritisk journalist. Båda har skrivit varsitt kapitel i antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt i en ändlig värld, som kom i somras.

attsvära

Katarinas bidrag heter Tillit till tummen – och handlar om hennes liv som liftare och hur liftande kan motverka ensamhet och splittring, men också miljöförstörande tillväxt. Fredrik Lindstöms kapitel tar avstamp i naturen, där strandskator som förses med konstgjorda, extra stora och färggranna ägg, föredrar de fejkade. Han drar paralleller till oss människor och vårt ständiga missnöje, som bland annat leder till att vi försöker lura naturen genom plastikoperationer. Det finns mycket att säga om bådas texter, men jag ska inte bli så långrandig just nu.

Även min vän Susanna Elfors är en av författarna och det var så vi bestämde oss för att göra salongen på bokens tema. Susanna var för övrigt helt underbar i röd urringad klänning med volanger, en röd ros på kavajslaget och plommonstop på huvudet! Önskar jag hade en bild.

Nåväl.

Några av de saker jag tar med mig från diskussionen var Katarinas undran varför vi är så rädda – för rädda för att våga lifta eller ta upp liftare till exempel – och Fredriks svar: Vi är inte religiösa längre, vi tror inte på evigt liv, om vi blir dödade är priset så högt, vi har ingenting kvar. Så inte underligt att vi är rädda! Även om det kanske inte finns så mycket att vara rädd för.

Appropå liftande så brukade jag ofta lifta när jag bodde i Italien. Det gick bra utom en gång när en gubbe erbjöd mig en moped, så att jag skulle slippa lifta, mot att jag skulle “fare l´amore” med honom. Då blev jag faktiskt lite rädd och bad att bli avsläppt direkt. Han lydde, fast han passade på att tafsa lite när han öppnade dörren.

Detta avskräckte mig dock inte från att lifta i fortsättningen.

Det kommer att bli fler salonger, kika in på FlyMamas hemsida om du vill veta mer!

Vikten av att välja rätt el

Godmorgon och trevlig helg! Den här veckan fick jag upp en ny artikel på WWF Min Vardag igen – denna gång om hur viktigt det är vilket elavtal du väljer. För miljön alltså, inte för plånboken. 🙂

Medan jag jobbade med den bytte jag själv till ett bättre elbolag – jag hade redan förnybart såklart men inte från hållbar vattenkraft.

Om du läser artikeln förstår du säkert vilket elbolag det blev! (Obs att om några veckor kommer du att hitta texten i Artikelarkivet, då förstasidesartikeln alltid byts ut).

Min Vardag - artikel om att välja förnybar el

Det är den här typen av artiklar jag gillar bäst – när jag skriver om något jag inte har koll på och får lära mig en massa nytt! Kul också att kunna påverka andra; alltid är det väl någon som läser och får impulsen att byta de med, tänker jag.

Jag är en teknikens fånge som drömmer om ett enklare liv

Jag dagdrömmer om ett enklare liv. Det känns som att mitt liv inte är mitt, att jag har fastnat i teknikens elaka tentakler.

Mitt liv fungerar bara med hjälp av tekniska prylar – som datorerna, skrivaren (tack och lov fungerar skrivare nr 3, ettan gick sönder, tvåan gick ej att få igång), mobiltelefonen, bredbandet. Och dessa tekniska prylar styrs i sin tur av opersonliga strukturer med robotar som håller i spakarna.

Ja så känns det efter att jag 1. försökt reklamera datorn, en Toshiba, för fjärde gången. Tredje gången var det musplattan som strejkade. Det tog en månad innan vi fick tillbaka datorn eftersom rutinen ser ut såhär: UPS gör tre försök att dela ut den, är man då inte hemma skickas den tillbaka efter fem dagar. Nu var det så att försöken skedde just när jag var på semester. Så när jag kom hem och ringde hade den planenligt skickats tillbaka till verkstaden i Tyskland och ingen där visste var den befann sig.

Den återbördades lyckligtvis till mig så småningom. Det är jag tacksam för. Men efter bara en månad gick musplattan sönder igen. Och eftersom det var så krångligt att skicka iväg den sist – framför allt, att få tillbaka den – dröjde jag länge den här gången. Använde mus i stället.

Men garantin går ut om mindre än en månad så detta måste fixas. Insåg jag i förra veckan och ringde Toshiba och beställde upphämtning. För det är så det funkar, det kommer ett bud från UPS och sen skickas datorn till Tyskland där den repareras. Kruxet är att man måste vara hemma hela dagen för de kan inte säga NÄR de kommer, ens på ett ungefär. Så då var det bara i dag som funkade. Men när jag sent omsider läste på lappen de hade skickat per mail, upptäckte jag att upphämtningsadressen var bort i tok. Det var nämligen Netonnets istället för min.

Jag ringde Toshiba och killen jag pratade med hade inget att göra sa han så han skulle fixa detta på en gång. Jag skulle få en ny blankett per mail. Men jag fick inget mail på hela dagen. Så imorgon måste jag ringa dem igen.

Samtidigt försöker jag sköta mitt jobb. Men att hålla koll på alla dessa seriviceinstanser blrjar kännas som ett heltidsjobb. För jag har inte ännu berättat om FAKTURORNA.

Jo, Tele2 skickar inte ut sina fakturor utan summan dras per autogiro och fakturorna finns om pdf:er på Mitt Tele2 på webben. Ibland loggar jag in och skriver ut de senaste fakturorna. Eftersom det hinner gå några månader mellan gångerna hinner jag glömma mitt lösenord. Sist det hände blev jag av med alla mina mobilfakturor, efter att jag ringt Tele2s kundtjänst och behövde hjälp att logga in. Jag är ingen idiot som inte vet hur man gör när man glömt lösenordet, men funktionen skicka glömt lösenord funkade inte.

Istället för att hjälpa mig lyckades tjejen i kundtjänst radera mitt konto så att alla fakturor försvann. När jag ringde och bad dem skicka fakturorna, skulle det ta upp till en vecka vilket det också gjorde. Och när de äntligen kom var det listor med alla samtal jag gjort, tidpunkt och längd. INTE några fakturor.

Jo, jag behöver fakturorna för min bokföring.

En annan märklig grej var att jag upptäckte att augustifakturan från ComHem var borta. När jag ringde Comhems kundtjänst och pratade med en hjälpsam kille där, fick jag veta att alla fakturor finns på Mina sidor – så bra. Jag ville att han skulle vänta kvar i telefon så att jag verkligen kunde kolla att det stämde – jag litar inte på några företag längre – men han var tvungen att skicka nytt lösenord och av någon anledning skulle det ta en halvtimme (!) för mailet att komma fram. Så jag la på. När jag väl loggade in fanns alla fakturorna där som pdf – utom just augustifakturan.

Nu funderar jag på hur jag kan bli mindre teknikberoende och förenkla mitt liv. Det första ‘r att jag ska byta mobiloperatör till någon som skickar ut fakturorna och inte bara har dem på en opålitlig webbsajt. Jag ska skaffa en mer pålitlig dator – Mac brukar väl inte krångla? – och i nästa steg… ja då skulle jag vilja bo som i den här Expressenartikeln.

Bättre utan bil

Nu har jag uppdaterat WWF Min Vardag – den nedbantade versionen av miljösajten Minplanet – med en artikel som sjunger det bilfria livets lov. I artikeln intervjuar jag dels Lena Nilsson som jag lärde känna i Almedalen i somras och som jag visste hade sålt sin bil, dels Palle Lilja som jag hittade via twitter.

MV_sept13

Ja här ovan ses alltså Lena, vill ni se hur Palle ser ut (och läsa texten då….) får ni gå till www.wwf.se/minvardag!

Annars har veckan bestått av arbete med WWFs facebooksida som vanligt, med översättningar och med ungdomssajten Panda Planet – som för övrigt är nominerad till ett fint pris, Svenska Publishing-Priset i klassen Barn&Ungdom. Vill du rösta har du fram till 16 september på dig, gå då in här: http://www.popkom.se/publishingpriset

Nu önskar jag er en härlig helg! 🙂

En hyllning till den gröna förorten

Här i Bagarmossen där jag bor finns det massor med kreativa personer. Till exempel Sanna Elfors, skribent, miljökonsult och allmänt inspirerande människa som skriver om den gröna förorten i nyutkomna antologin Att svära i kyrkan – 24 röster om evig tillväxt på en ändlig planet.

Image
Ja, kapitlet heter rentav En hyllning till den gröna förorten.

Vi träffades i dag på eko-fiket Lilla Bagis och pratade om ett event vi vill ordna kring boken, på Sannas konstnärskontor FlyMama.

Medan vi satt där kom Katja Jassey förbi – Katja som är den drivande kraften bakom Bagisodlarna. Hon skulle lämna in ett blått tyg i kaféet till konstprojektet Vi väver samman Bagarmossen.

Som min fd kollega Anders Engström skrivit om i Bagisbloggen.

Katja berättade att imorgon under Afrikadagen här i Bagis kan jag få en egen bokashikompost om jag kommer förbi hennes infostånd.

Dagen avslutades med en fin kvällspromenad i Nackareservatet tillsammans med kompisen NIna som är aktiv i kampen mot att de gröna ytorna här i området ska byggas bort.

Jag har så fina, duktiga vänner och bekanta!