Etikettarkiv: anorexia

Intill benet

Ikväll har jag tittat på filmen To the bone, om en tjejs kamp för att tillfriskna från anorexia. Och som jag kände igen mig från min egen långa sjukdomsperiod (7 år)!
Manipulationen, ångesten över att äta, tvånget att motionera, hetsätningen och uppkastningarna. Det mörka.

Men också det ljusa, den starka livskraften som en dag fick mig att avbryta alltihop och börja äta för att bli frisk.

I filmen får huvudpersonen en uppenbarelse, hon drömmer eller ser sig själv i paradiset med en kille hon fått känslor för på ätstörningskliniken. I nästa  stund ser hon sin magra kropp hopkurad på stranden, död. Så vaknar hon upp och inser att hon faktiskt lever, och rusar med glädjetårar hem till sin styvmamma och styvsyster. Jag kommer att bli bra, säger hon när hon kramar dem.

Jag fick också en uppenbarelse som blev en vändpunkt, och för mig hände det en dag när jag cyklade genom Lund. Det var höst och jag hade som vanligt dubbla lager jeans på mig för att dölja hur mager jag var, och för att inte frysa. Plötsligt får jag en stark känsla i hela mig. Det känns som att jag badar i ljus och jag hör en röst som säger: jag vill inte dö. jag vill leva. Jag har aldrig tidigare sett det jag gör som ett utdraget självmord, inte förrän nu. Och jag börjar gråta och skratta samtidigt. På en sekund har jag bestämt mig för att Leva. Eller är det livet som bestämt det åt mig?

Resten av den där hösten när jag var 21 hade jag ytterligare några starka, egendomliga upplevelser. När jag slutade svälta mig kom alla känslor tillbaka, det var mycket ångest som jag hade svårt att hantera. En natt vaknade jag och det kändes som om det nattsvarta studentrummet var uppochned eller vält på högkant. Jag behövde gå på toaletten men kunde inte orientera mig, jag hittade varken toadörr eller lysknapp och kröp gråtande omkring. Nästa morgon kändes det precis som vanligt, och jag undrade om jag hade drömt allting, men urinpölen i ena hörnet avslöjade mig. Det var en extremt obehaglig upplevelse men på sätt och vis är jag tacksam för den. Jag tror jag kan ha ett hum om hur det känns att vara psykotisk.

En annan natt drömde jag att min mamma försökte tända eld på ett skåp i vardagsrummet i mitt uppväxthem. Jag lyckades hindra henne och hon grät och var som en stor klumpig bebis som inte kunde flytta på sig. I nästa scen i drömmen  var jag ute och joggade. Jag tittade ner på mina ben och de var två meter långa, starka, och avslutades med fötter med decimetertjocka sulor. Jag bara sprang och sprang och det kändes som om jag skulle kunna springa för alltid.

Den bilden bar jag länge med mig och hämtade kraft ifrån när det kändes svårt.

Peaches Geldofs död – självsvält?

Uppdaterat 13 maj: Sedan en tid är det klart att hon dog av en överdos heroin.

Det pratas en hel del nu om Peaches Geldofs tragiska död den 7 april. Peaches var dotter till Bob Geldof (som startade Live Aid) och programledaren Paula Yates (som dog i en överdos heroin år 2000).

Hon var bara 25 år, till det yttre framgångsrik, gift och hade två små friska söner, 11 och 23 månader gamla.

Det spekuleras i hur hon dog – det verkar varken vara självmord eller en överdos. Personligen kan jag inte låta bli att undra om hon dog av självsvält.

På hennes sista instagrambilder (kontot är nu borttaget) syns en trådsmal, nästan genomskinlig Peaches. Redan 2011 väckte hon uppmärksamhet genom att minska dramatiskt i storlek, nu hade hon blivit ännu tunnare.

Peaches1

Bilder från 2011.

Dödligheten bland anorektiker är hög, många dör av hjärtstillestånd. Man kan även få problem med njurar och skört skelett. Enligt ätstörningskliniken Mando ligger dödligheten hos anorektiker på mellan 5,5 och 15 procent inom en 10-20-årsperiod efter insjuknandet.

Den som lider av anorexi låter bli att äta näringsämnen som förknippas med viktuppgång. Vanligen fett, kolhydrater och socker. Peaches Geldof berättade öppet i intervjuer att hon brukade ”juica”, bara dricka juice i en månad, när hon ville gå ned i vikt. Det säger sig självt att en sådan diet inte innehåller tillräckligt med näring, särskilt inte för en redan mycket smal person.

Du kan läsa mer om komplikationer av självsvält hos Mando.

Att en 25-åring med hela livet framför sig, och två barn!, har dött, är så sorgligt att orden inte räcker till. Utan att veta något om varför hon dog är jag ändå förvånad över att så få tar upp det uppenbara – att hon var sjukligt smal, och de risker det medför.